Plötsligt framstår hälsobringaren smoothie i ett nytt ödsdigert skimmer. Dvärgbandmasken har gjort entré i Sverige. Dess härjningar i kroppen är lömsk och obeveklig och kan i värsta fall leda till levertransplantation eller rent av dödsfall. Smittan sprids via infekterade djurs avföring och idag har man för första gången hittat smittan hos en räv i Uddevallatrakten. Hundar är kanske den värsta faran på sikt, eftersom de finns där människor finns och plockar bär. Och hundsmugglingen är det största problemet.

Och hur är det med bären i frysdisken? Ofta kommer de från länder där det funnits dvärgbandmask länge. Där vet man att vilda bär bör upphettas innan de äts. I Sverige äter vi dem gärna råa eller mixar dem i smoothies. De odlade bären är det mindre fara med, men exempelvis vilda frysta blåbär som plockats i andra länder är en potentiell smittorisk och vanlig djupfrysning tar alltså inte kål på parasitens ägg – det krävs -80°C för att ta kål på dem.

Ska vi vara rädda? Nja. Inte ens i Alperna som är ett extremt högriskområde drabbas mer än en person per 100 000 invånare. I de länder där parasiten är etablerad drabbas en på miljonen. I jämförelse med andra risker är faran alltså väldigt liten. (Vill bara påminna om att fyra procent av världens dödsfall beror på alkohol.)

Men det är en liten påminnelse om att naturen inte är god och på hur upphettning av mat genom tiderna skyddat människan från många hot. Handtvätt, sköljning och upphettning av vilda fynd är goda råd som räcker lång väg.

Kanske kommer dvärgbandmaskens framfart påverka trenden med råa vilda blommor och blad på tallrikarna, men det återstår att se.

Visst är ni nyfikna på hur det går med boken? Lustigt nog börjar det bli läge att kvotera in några män i det populärvetenskapliga projektet. Jag och Malin har Maria Ramdén som redaktör på Damm Förlag. Vi har en kvinnlig faktagranskare och nu en kvinnlig illustratör. Hoppeligen blir det dock en manlig korrläsare (den i ordets alla bemärkelser grymmaste av dem alla), någon ordning får det ju vara.

Vi är så vansinnigt glada att vi har fått superduktiga Jenny Mörtsell som illustratör till Matmolekyler. Extra roligt eftersom tidigare Jenny uppskattat mina ohyggligt långa och nördiga texter i Gourmet och alltså vet vad hon ger sig in på. Jenny Mörtsell bor i New York och när hon inte jobbar stenhårt med så här viktiga projekt förströr hon sig med att teckna för små tidskrifter som New York Times Magazine, Vogue, ELLE UK och sånt. Samt små företag som Diesel, Whyred, Urban Outfitters och Top Shop.

Jag gillar hennes realistiska, men paradoxalt nog lite aviga stil. Svalt och uttrycksfullt samtidigt. Man känner igen hennes alster direkt. Jag mejlade några frågor till henne. (Fotot taget av Ruvan Wijesooiya)

1. Varför tycker du att det ska bli så roligt att illustrera Matmolekyler?

Jag ser fram emot att det är en bok om det som ligger bakom matlagning och inte bara piffiga maträtter. Böcker med snygga bilder på färdiglagad mat finns det så mycket av, det ska bli kul att fokusera mer på utensilier och enskilda ingredienser.

2. Finns det någon maträtt som är omöjlig att illustrera?

Jag kan föreställa mig att jag skulle ha mycket svårt att få fram den rätta känslan i en slät soppa.

3. Har du tips på någon ruggigt snygg kokbok eller två?

Oj massor. Carl Butlers kokbok är den första jag kommer att tänka på. Drömsnygg. Jag är även rätt svag för steg-för-steg-kokböcker för barn där alla bunkar och decilitermått och smörpaket och vispar är tydligt utritade. Mikrovågskokböcker är överlag också ett säkert kort om man som jag upskattar matfotografi med långt skärpedjup och luftig typografi. Fast snyggast är nog ändå min farmors gamla receptpärm som förvaras i familjens sommarstuga, ett otroligt ambitiöst collageprojekt med utklipp från dags och veckotidningar varvat med intakta receptfoldrar av typen ”Festligt med Prädd” ”Köttinformation informerar” osv. Jag har läst den så många gånger att jag kan vissa citat utantill. Te.x utklippet ur en frågespalt om hur man undviker att komma hem med härskna valnötter från butiken, där en upprörd matlagerska lyckats förstöra ”en Sallad Waldorf à 12 personer”. Intressant vilka saker man lägger på minnet. Minns dock ej hur man undviker att köpa hem härskna valnötter.